Tom...

Just nu känner jag mig bara tom.. har inte sovit många timmar i natt eller någon rättar sagt..

Det oundvikliga har kommit.. Det kommer bli bättre de vet jag, men just nu tröstar inte de överhuvudtaget..
Tankarna snurrar runt & runt.. jag vet att det är för det bästa men varför kan de inte kännas så då?

Varför måste de göra så ont?

Jag vet att det inte är mitt fel men ändå så finns tankarna att jag kanske hade kunnat göra något annorlunda för att de inte skulle bli så..

Jag vet bättre, jag vet att jag gjort allt jag kunnat.. jag har försökt, jag har förlåtit, jag har hoppats, kämpat... men förgäves...

Tårarna rullar nerför kinderna, illamåendet är där konstant..

Min bästa vän, min andra hälft försvinner ur mitt liv, barnen försvinner från mitt liv..
Kvar är jag, ensam är stark heter de..
Känns inte så just nu..